Ett livstecken känner jag att jag måste lämna. Mörkret har kommit till stan, jag har så himla svårt att ställa om mig till vintertid, är så trött när jag kommer hem från jobbet, allt ork går till att vara mamma/hustru i våran familj vilket bland annat betyder att bloggen och alla nätvänner har blivit lidande.

Hoppas på att jag snart vaknar upp ur min koma och det första jag ska göra då är att besöka alla gulliga rara som kommenterat i min blogg.