Allvarlig

Posted in Allmänt
on 18 oktober 2008

Allvarlig i bloggen brukar jag inte vara, inga hemligheter eller sådant som är privat brukar finnas här men idag så blir det ändå ett par rader om vad som har tyngt mig så mycket denna vecka.

Hur mycket kan en människa bära? En mycket god vän till mig har under året begravt både sin lillebror och far (med en vecka mellanrum) och i samma veva gjorde hennes pojkvän sedan fyra år tillbaka, utan förvarning, slut.  Hur mycket kan en människa bära? Hon ringde för ett par dar sedan och berättade att hon hade uppsökt lasarettet för att hon hade så fruktansvärt ont i magen. Läkarna trodde det var blindtarmen men det visade sig var en 10*15 cm stor cysta.

Hela jag har blivit lite ”stum”, håller extra hårt i min man och mina barn. Är så otroligt ledsen för min väns skull, vad kan man göra? Ingenting, jag känner mig så jävla maktlös och ledsen.  Mera ord än så här har jag inte idag.

4 Comments

  • Reply Pippi

    Många tankar till din vän!

    19 oktober 2008 at 06:58
  • Reply joacim

    De orden räcker för att tänka efter vad man har och vad man visar att allt betyder.
    Att det inte bryter för vissa är ett under, fast under tiden man sopar hinner man inte tänka… Det är när man tänker efter på saker som man fattar hur jobbigt något egentligen är. Har det då gått bra med allt runt omkring kan ju iaf vännerna credda att så är fallet.

    Taskig tajming kan man ju tycka iaf från pojkvännens point of view, men skall man dra finns inga bra tillfällen… Lika bra dra men undvika föra liv kanske.

    Huga huga… Många tankar… Man får vara glad för det lilla… Mina tankar med din väninna…

    19 oktober 2008 at 19:26
  • Reply Micke

    Usch å fy! Tänk vad vissa ska råka ut..
    Man ska nog vara glad för det man har ja.

    21 oktober 2008 at 20:10
  • Reply Agneta

    En olycka kommer sällan ensam….brukar man säga! Och visst har din vän råkat illa ut till max. Förvånansvärt att inte systan var större, med tanke på allt som ansamlats inombords. När psyket far illa säger kroppen ifrån.

    Hoppas innerligt att tiden läker och så skönt att hon blev av med pojkvännen, för han verkar inte vara något att hålla i när det stormar.
    Så honom skall hon inte sörja över, tvärtom!

    Livet är en krokig väg och ditt inlägg manar till eftertanke för alla de som tar allt för självklart, både hälsan och omgivningen!

    Kram på dig vännen!
    /Agneta

    26 oktober 2008 at 19:42
  • Leave a Reply

    You may also like

    Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

    Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

    Stäng