Idag på eftermiddagen så åkte jag med Linnea och Mathias till en badstrand som bara ligger ett par kilometer bort från oss. Det var mycket folk men inte så mycket så mycket att det blev trångt.

Ungarna hade jättekul i vattnet och jag satt i skuggan och läste en bok, jag är inte mycket för att sola. När vi hade varit där en timme så hörde jag ett ilvrål jag tittade upp på mina ungar som stod vid kanten av bryggan en bit bort, det tog en stund innan jag fattade att det var Mathias som skrek för han stod stilla i vattnet och jag såg honom från sidan.

Han skrek som om någon hade satt en kniv i honom. Jag rusade dit och då visade det sig att han hade skurit sig ordentligt på glas som hade legat i vattnet. Det blödde jättemycket och jag blev riktigt rädd. Alla stod och bara tittade på oss och Mathias han bara skrek rakt ut. Tur för oss så var det en latinamerikansk familj där på stranden som kom och hjälpte mig. Mamman lindade in foten i hushållspapper och pappan bar Mathias till bilen, jag vet inte vad jag hade gjort om de inte hade hjälpt mig, det var en bra bit att gå till bilen och jag ville gärna ha med mig packningen vi hade med, för jag vet att det hade inte varit kvar om vi hade kommit tillbaks senare för att hämta det.

Vi åkte till akuten där de tvättade rent såren, som inte var så djupa, men det var två långa jack som går tvärs över hela foten, sedan så limmade de ihop sårkanterna och plåstrade om.